Det finns så mycket om mig som ingen vet. Så mycket som ingen kommer förstå. 
Så många som tror att jag är en halvkorkad tjej som endast bryr mig om ytlighet och hur många besökare min blogg  har. Och jag tycker faktiskt om att det är så. Jag är en sån människa som hatar att berätta saker om mig själv. Om jag mår dåligt eller så. Eller jag berättar ofta saker som har hänt, men inte hur det påverkar mig.

Det är så många som inte vet saker som tar upp enormt stor del av mitt liv. Till exempel att jag skriver. Sjukt mycket. Jag skriver mina känslor i min dagbok. Jag skriver ytliga och onödiga saker här i bloggen. Jag skriver  låtar som betyder fruktansvärt mycket för mig. I alla mina låtar är det texten som är det viktigaste för mig, det är texten jag lägger ner 90% av tiden på. Dessutom skriver jag dikter. Och jag ser ingen skillnad i att måla och skriva. Eller sjunga. Det är bara olika sätt att uttrycka sina känslor med. Men det är det som fattas i dagens musik. Dagens låtar är inte skrivna för att inspirera,  för att uttrycka känslor. De är gjorda för att få ett skönt beat. För att ha en enkel text utan något som helst budskap. Musiken har tagits över av människor som gör allt för pengar.