Bloggpausen gäller fortfarande men jag måste bara lägga upp ett inlägg... IDAG ÄR DET JU SIR PAUL MCCARTNEYS 70-årsdag!!!
STORT grattis till min gud nr 2!!!
Trots att jag är en aning (läs HELT JÄVLA SJUKT VÄLDIGT) besviken på honom för att han ställde in konserten så är han ändå världens bästa Paul och han och hans musik har ändrat mitt liv och hjälpt mig på så många sätt. Det finns ingen levande människa jag har lika stor respekt för som Paul. Eller jo, han delar nog plats med Yoko. Yoko lyckades få John Lennon att bli kär, att lita på en kvinna, och att ägna hela sitt liv åt fred och kärlek. Hon har blivit hackad på av hela världen, men ändå är hon alltid mystiska Yoko.
Men back to my point, GRATTIS Paul Mccartney, dina musikverk får mig att orka livet. Att sätta på "Let it be" en dag när saker... känns. När allt bara är känsligt och man inte vågar röra på sig för man är rädd att man kommer ta sönder en bit av sig själv.
Eller Oh Darling. Eller The long and winding road. Eller Eleanor Rigby. Eller Maybe I'm amazed. Ja ni fattar... det finns rätt många låtar man kan sätta på när man är ledsen. Eller glad. Eller trött. Eller förväntansfull. Eller besviken... ja ni förstår vad jag menar.
Det finns så mycket om mig som ingen vet. Så mycket som ingen kommer förstå. Så många som tror att jag är en halvkorkad tjej som endast bryr mig om ytlighet och hur många besökare min blogg har. Och jag tycker faktiskt om att det är så. Jag är en sån människa som hatar att berätta saker om mig själv. Om jag mår dåligt eller så. Eller jag berättar ofta saker som har hänt, men inte hur det påverkar mig.
Det är så många som inte vet saker som tar upp enormt stor del av mitt liv. Till exempel att jag skriver. Sjukt mycket. Jag skriver mina känslor i min dagbok. Jag skriver ytliga och onödiga saker här i bloggen. Jag skriver låtar som betyder fruktansvärt mycket för mig. I alla mina låtar är det texten som är det viktigaste för mig, det är texten jag lägger ner 90% av tiden på. Dessutom skriver jag dikter. Och jag ser ingen skillnad i att måla och skriva. Eller sjunga. Det är bara olika sätt att uttrycka sina känslor med. Men det är det som fattas i dagens musik. Dagens låtar är inte skrivna för att inspirera, för att uttrycka känslor. De är gjorda för att få ett skönt beat. För att ha en enkel text utan något som helst budskap. Musiken har tagits över av människor som gör allt för pengar.
Ja, ni ser rätt! JAG HITTADE LET IT BE NAKED PÅ VINYL I LIVERPOOL!!! Ni fattar inte hur länge jag har velat ha just detta album och jag har frågat ÖVERALLT men alla har svarat att de inte ens trodde att let it be naked fanns på vinyl.
Och för ynka 300 kronor blev ett sprillans nytt album mitt, jag är så lycklig!!!
Beatles var bäst tillsammans. Med undantag för John, jag tycker faktiskt att en del av han soloalbum är helt makalösa. Men annars så är det så. Lennon/McCartney funkade bäst tillsammans. Varför? Jag hat tänkt sjukt mycket på detta och har kommit fram till vad jag tror. Blandningen. Paul är det söta, John det sura, yin och yang. John var mer rå, aggressiv, knivskarp röst och djupa texter. Paul var sött, klockren ljuv stämma och vackra texter, (det finns ju undantag men det är så jag ser det i helhet). Och blandningen Av detta, av det söta och sura, vackra och råa, enkelt och svårt, Paul och John blev en helt perfekt, en helt magnifik sångskrivarduo. Aldrig i historien har så många så fantastiska låtar skrivits av ett så fantastiskt band under så kort tid.
Penny Lane there is a barber showing photographs Of every head he's had the pleasure to have known And all the people that come and go Stop and say hello
On the corner is a banker with a motorcar The little children laugh at him behind his back And the banker never wears a mac In the pouring rain... Very strange
Penny Lane is in my ears and in my eyes There beneath the blue suburban skies I sit, and meanwhile back
In Penny Lane there is a fireman with an hourglass And in his pocket is a portrait of the Queen. He likes to keep his fire engine clean It's a clean machine
Trumpet Solo
Penny Lane is in my ears and in my eyes Four of fish and finger pies In summer, meanwhile back
Behind the shelter in the middle of a roundabout A pretty nurse is selling poppies from a tray And though she feels as if she's in a play She is anyway
Penny Lane the barber shaves another customer We see the banker sitting waiting for a trim Then the fireman rushes in From the pouring rain... Very strange
Penny Lane is in my ears and in my eyes There beneath the blue suburban skies I sit, and meanwhile back Penny Lane is in my ears and in my eyes There beneath the blue suburban skies... Penny Lane.
The shelter in the middle of the roundabout!!!
The Barber showing photographs!!!
Jag har fler foton från Penny lane, exempelvis the firestation, alltså där The fireman with an hourglass likes to keep his engine clean" och fish n chips stället dit Beatle alltid gick och beställde "Four of fish and finger pies"
Coolt va?!?!
Denna låt är så jäkla bra tycker jag!
John skrev först Starwberry fields för det påminde om hans barndom, och sen ville Paul överträffa Strawberry fields så han skrev denna (tyvärr lyckades han inte för Strawberry fields är enligt mig en av de absolut bästa sångerna som någonsin gjorts). Men han gick alltså längs Penny lane, som är en gata, och praktisk taget skrev ner allt han såg. T. ex att han sjunger "Very strange" på vissa ställen innan refrängen är för att det fanns en affär, jag kommer inte ihåg om det var en advokatbyrå eller vad det var, på Penny Lane som hette "Strange & Strange" innan.
Så allt han sjunger om i låten finns faktiskt på riktigt!
Anledningen att vi åkte till Liverpool var såklart för att det är därifrån The Beatles kommer.
Vi var på The Beatles story museumet, alltså orecis som det låter, ett Beatlesmuseum. Det var skitbra och jättefint! Vårt hotell låg precis bredvid Beatlesmuseumet så det var asgött. Vi bodde på Albert dock, som ligger precis vid havet, så sjukt fint!
Vi var även på en Beatles taxi tour! Vi bokade en tvåtimmars-tour med privat taxi för endast 40 pund! Taxichauffären är liksom "utbildad Beatles-chauffär" eller va man ska säga, så han berättade massa om alla ställen och hade med bilder och så! Jag och han snackade skitmycket, för jag tycker det är så kul med folk som också kan hur mycket som helst om Beatles haha. vi stannade utanför ett skitlyxigt Beatles hotell och jag hade sagt till honom innan att jag älskade musik och att jag SKA klara det, jag ska bli störst i världen (kalla mig naiv, men man måste ha höga mål för att komma någonvart) och han bara: Då får du bo på detta hotellet när du är känd! Och sen när vi drog, han bara, "come back and call me when you're famous... see you soon!" Haha!
Och så var vi på älskade underbara Cavern club! Det var så himla stort för mig, så när jag såg ingången till The Cavern kunde jag knappt få luft, först bara skrek jag, det låter jättelöjligt men jag kunde faktiskt inte hjälpa det, och sen blev jag typ helt yr så jag var tvungen att sätta mig ner och sånt hahah. Och sen när jag kom ner (The Cavern ligger under marken) började jag gråta. Det var helt fantastiskt, och fatta då hur fantastiskt det var att jag fick ett nr att ringa om jag ville uppträda där!!!
Ska berätta lite roliga saker som hände i Liverpool men det får bli i ett annat inlägg, så att detta inte blir för långt!
THE CAVERN CLUB!!!
Inne i The Cavern
John Lennons gitarr som han använde den första tiden! Jag har förövrigt varit på EXAKT det stället bilden på John och hans band som han på den tiden kallade för The Quarrymen!
Kavaj Paul har haft på sig!
Gissa vems glasögon?
Vackra Liverpool! Och älskade starbucks frappucino, strawberries and cream
Ni (Beatlesfans) vet den supersnygga röda sammetskavajen som Paul Mccartney vid ett flertal tillfällen har?(Bla på en video när han spelar piano och sjunger Hey Jude)
Låten påminner mig om en av de holländare jag och Ida lärde känna i Italien. Vi snackade om Beates och lite allt möjligt och så sa han "you know, baby you can drive my car?" varpå jag svarade: "Sorry I don't have a license". När jag fick världens fetaste bitchblick som sa typ "Jävla korkade blondin" kom jag på att han menade Beatleslåten "drive my car". Jag dog lite inombords och känner alltid djup skam när jag tänker på hur sorgligt idiotisk jag var just då. Hahaha men fan vad vi skrattade.
Day 6 - Favourite Beatles song that rarely gets played and people don't really know (was: Favourite "under-the-radar" Beatles song)
Detta var svårt... det finns så många fantastiska låtar som så många i min ålder aldrig hört av The Beatles. Så för mig är det igentligen bara att välja en av alla dessa sånger och jag tänker välja låten "I'm so tired" skriven av John Lennon när han och Beatles var och mediterade i Indien. Jag tycker denna låt är underbar och när man lyssnar på låten vill man bara sluta ögonen, luta sig tillbaka och flyta in i musikens värld.
Detta sa Paul Mccartney om låten: "So Tired' is very much John's comment to the world, and 'curse sir Walter Raleigh, he was such a stupid get'. That's a classic line, and it's so John that there's no doubt that he wrote it. "
Låten är med på albumet "the Beatles" (The white album.) Helt klart ett av mina favoritalbum, trots att det var mycket spänningar i gruppen udner tiden albumet gjordes. Ringo lämnade till och med gruppen ett tag.
Tatueringar. Har verkligen mixed feelings om dem. Eller nej. Jag älskar dem. Det jag inte gillar är folk som typ tatuerar in sitt namn i ett skitfult typsnitt över hela armen eller typ en naken brud eller nåt, men att tatuera in något som betyder något, som man vet att man kommer bära med sig resten av livet, det tycker jag är fint.
Jag kommer skaffa Beatlestatueringar, mer än en. Jag är helt övertygad om att jag kommer ha flera tatueringar i framtiden.
Har glömt att visa min älskade Beatlesvägg! Har tagit en jäkla tid att skriva allt för hand med pensel (Och stavat fel har jag också gjort... Jag har t ex stavat Because "Beacause" haha jävla idiot jag är...)
Tja, här finns ju inte sådär överdrivet många låtar av lilla Ringo att välja på, men jag vet helt klart vilken som är min favorit. Dels tycker jag om låten Boys, som tidiga Beatles gjorde en cover på, och jag tycker det är otroligt imponerande att han kan sjunga såpass bra(!) medans han trummar lika vilt som han alltid gör, men min favorit är Don't pass me by, som är med på The White Album. Tycker att Ringo verkligen har överträffat sig själv på denna låt!
En riktigt snygg bild på Ringo! Skulle gissa på att denna är tagen 1964 då Beatles skulle ut på en turné i Australien, Nya Zealand, Asien, Danmark och Nederländerna. Ringo kollapsade dagen innan och i stället för honom fick trummisen Jimmie Nicol hoppa in, någon som de andra Beatlesmedlemmarna först vägrade men sedan lät övertalas att gå med på. Ringo hoppade in i turnén igen när de var i Melbourne, Australien. Jag är dock inte helt 100 på om fotot är taget just då, men jag tror nog det.
Det var nyss ett typ psychedelic (hur stavas det på svenska, psykedeliskt?) avsnitt av the Simpsons på Tv och i slutet när det var eftertext spelades en phykedelisk låt (Som var ett utdrag av Beatleslåten "Tomorrow never knows, en av mina favoritlåtar just nu) och i slutet... vet ni vad Homer mumlade? "I buried Flanders" HAHAHAHAHAHHA så kul!
Ni som inte är Beatles-fans lär ha tyckt att det var jättetråkigt och ingen vits med det alls... men jag grät nästan så mycket jag skrattade. hahahaha.
Och in case you wonder, nej jag tror självklart inte på Paul is dead teorin, tycker dock det är sjukt kul att det finns folk som på fullt allvar tror på det.
Dessutom så säger John inte ens "I buried Paul" i slutet på Strawberry fields forever, utan han sa "Cranberry Sauce" Så att ni vet liksom.
Och för icke-beatlesfans lär detta inlägg ha varit fullständigt oförståeligt och bara mycket konstigt.
Här skulle det vara lätt att ta "something" just för att den är så otroligt vacker. En av världens vackraste kärlekssånger, helt klart (Jag vet att jag sa så om here there and everywhere också) Jag älskar även I me mine, If I needed someone, och While my guitar gently weeps är så fantastisk att det inte finns ord för. Men min favorit måste ändå vara Within you without you. Älskar de låtarna George Harrison spelar sitar på, och texten är helt otrolig, George Harrison är så fruktansvärt underskattad, jag tycker det är väldigt orättvist att Paul och John har fått så otroligt mycket mer uppmärksamhet än George, för George var en fantastisk musiker, ett geni.
Denna låten är på Sgt pepper albumet, som släpptes 1967. Ett av deras bästa album om ni frågar mig.
"And the people who hide themselves behind a wall of illusion"
"With our love we could save the world, if they only knew"
"And the poeple who gain the world and lose their soul, they don't know, they can't see, are you one of them?"
"The time will come when you see we're all one and life flows on within you and without you"
Nu skrev jag ner typ halva låten, men hela låten är så djup, så sann.