Men fan asså. Ibland så undrar man om man ens har någon vän som faktiskt beter sig som en vän och inte tar en för givet. Jag är så trött på Ängelholm. En liten grå håla där alla pratar skit om alla. Och alla mina vänner som inte är mina vänner särskilt ofta, utan bara när det passar. FAN vad gött det ska bli att komma härifrån i ett år.

Så. Nu ska jag sluta klaga. Det finns så många miljoner människor som har det så många miljoner gånger värre än mig.

Tack gud för musiken. Den finns alltid där och om det inte finns någon låt som passar in på ens humör, ja då kan man bara skriva en egen. Musiken är min själ. Jag är musik. Och jag ska lyckas, vänta bara.