I'll be there for you cause you're there for me too

Ibland undrar man. Liksom man har så många vänner känns det som. Men vilka är egentligen äkta. Vilka vågar stå upp för en när ingen annan gör det. Vilka snackar inte skit bakom ryggen. Vilka av ens vänner säger jag älskar dig och verkligen menar det, och vilka säger det bara för att. Finns det ens något som heter jag älskar dig? Det är ju bara 3 ord. Kan 3 ord beskriva en så otroligt stark känsla? Jag känner mig bara så fel i Ängelholm. I Sverige. Det är som ett stort jäkla pussel och jag är en bit som inte passar in för jag ska egentligen vara i ett helt annat pussel någon annan stans. Men så länge jag är fast här så omger jag mig med dem som jag tror är äkta. Jag kan inte säga att jag vet vilka som är äkta. För man vet ju aldrig.

Säg inte för mycket till den du litar på. För den du litar på, litar också på en annan.


Sen så omger jag mig självklart med musik. Med Beatles. John. Paul. George. Ringo.
Det finns ju inget bättre än att sätta sig vid pianot och sjunga när man mår dåligt, eller spela lite gitarr, eller lägga sig i sängen, sätta på en bra LP-skiva och bara blunda.


Jag vet att mina inlägg kan verka deppiga, sorry about that. Det är inget som har hänt eller så, jag bara är så fruktansvärt otroligt trött på denna hålan, trött på Sverige, trött på samma eviga mönster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback