Kollar på en dokumentär om John Lennon under tiden han bodde i New York med Yoko Ono (Efter The Beatles hade splittrats). Han är verkligen helt fantastisk. Jag blir verkligen speachless när man hör hans tankar och har suttit här med tårar i ögonen en timme. Han är verkligen min förebild, den som inspirerat mig och hjälpt mig genom så mycket. Jag förstår att det låter konstigt, men det är verkligen så. När jag har mått dåligt har jag lyssnat på Beatles eller John Lennons låtar och för en stund glömt allt jobbigt.