Gud finns. Han heter Paul Mccartney.

Ok, det är väl dags att berätta om Mccartney-konserten då!

Kan börja med att säga att när jag och Adina kom dit och hade hittat våra platser, så var vi så SJUKT glada för vi hade helt seriöst världens bästa platser. Efter typ 20 minuter (detta var innan Paul Mccartney började spela alltså, vi var där rätt långt innan) så kommer två medelålders sura tanter som jag slår vad om inte tyckte om Paul Mccartney lika mycket som jag och sa surt: Har ni också fått domhrä platserna eller? Det visade sig att vi satt fel och vi var tvungen att gå upp en massa rader... segt som fan. Men vi hade jävligt bra platser ändå så det var lugnt.

När Paul Mccartney slutligen kom in i den fullsatta globen, så trodde jag på fullaste allvar att jag skulle dö. Mitt hjärta typ stannade och jag visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till. Det var bara sån total lycka att få se den människa som man inspireras av mest av alla levande människor på jorden... att få se sin gud så nära. Jag skret och skrattade och grät som FAN och det var verkligen det sjukaste jag varit med om. Sen började han sjunga och det var det vackraste jag någonsin hört. Hans röst var inte alls sleden eller nånting, utan det lät som att 25åriga BeatlesPaul stod där framme. Han hade ett sånt jäkla ös och dansade, och hoppade från ett instrument till ett annat, skämtade och berättade historier och både George Harrison, John Lennon, Jimmi Hendrix mfl. Allt med sin Liverpools-dialekt! Han pratade en massa svenska också, så himla gulligt! Hans band har fått väldigt mycket negativ kritik i recensionerna, men jag tycker det är så fel! Visst, de var inte direkt Beatlesklass, men de var jätteduktiga och roligam och showade utan att bli för mycket!
I alla fall. Nu efteråt när jag tänker tillbaks så kan jag fortfarande inte fatta, och jag tror det kommer ta ett tag, för detta är det största som har hänt mig, och någonsin kommer hända mig (Om jag inte får se han igen vill säga, och det SKA jag!) Jag har sett min idol, min gud, min inspiration, den viktigaste personen i mitt liv. Ni kanske tror att jag överdriver, men snarare tvärtom. Det finns inga ord som kan beskriva min kärlek och lycka till denna man, och hans musik. Det går inte att förklara hur det känns, det går bara inte.


Denna bild är tagen på konserten. Dock inte jag som tatt den, eftersom mina bilder är på en annan dator.


Låtlista:
Magical mystery tour
Junior’s farm
All my loving
Jet
Got to get you into my life
Sing the changes
The night before
Let me roll it/Foxy lady
Paperback writer
The long and winding road
Come and get it
Nineteen hundred and eighty-five
Maybe I’m amazed
I’m looking through you
And I love her
Blackbird
Here today
Dance tonight
Mrs Vandebilt
Eleanor Rigby
Something
Band on the run
Ob-la-di, Ob-la-da
Back in the USSR
I’ve got a feeling
A day in the life/Give peace a chance
Let it be
Live and let die
Hey Jude

Extranummer :
The word/All you need is love
Day tripper
Get back

Extranummer 2:
Yesterday
Helter Skelter
Golden slumbers/Carry that weight/The end



En något yngre Macca

Kommentarer
Postat av: Helena

Hej! Jag har läst din blogg lite då och då och jag måste säga att jag fullkomligt avgudar Beatles. Jag var också och såg Paul McCartney och det var så otroooligt sjukt underbart! Det går faktiskt inte beskriva för folk som frågar hur det var, för ärligt talat så har jag nog inte riktigt fattat att jag har sett Paul McCartney. Jag menar PAUL MCCARTNEY liksom! Det är för stort för att man ska kunna förstå på nåt sätt. Och jag måste verkligen se han igen, som han själv sa: "vi ses nästa gång". Det gör vi verkligen! :) Okej nu låter jag säkert helt crazy men jag hoppas du förstår vad jag menar :)

2011-12-19 @ 16:56:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback