Let's have the time of our life for the rest of our lives


3 sentences, describing my life perfectly

I just want a big life. I don't take small, safe steps and I never want to do what is expected of me. No limitations and not a dream too big.


It's that simple, and that hard


-


De sannaste ord jag läst

Here’s to the crazy ones. The misfits. The rebels. The troublemakers. The round pegs in the square holes. The ones who see things differently. They’re not fond of rules. And they have no respect for the status quo. You can quote them, disagree with them, glorify or vilify them. About the only thing you can’t do is ignore them. Because they change things. They push the human race forward. And while some may see them as the crazy ones, we see genius. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.

If we wait until we're ready...

... We'll be waiting for the rest of our lives



Ibland, eller rätt ofta faktiskt

Ibland så kommer tanken upp till mig, "Bara dra här ifrån Isabella. Ta en liten väska och lämna en lapp till familjen att inte vara oroliga och dra. Någonstans, ingenstans, överallt, var som helst, bort."
Den tanken kom till mig idag när jag satt och lästa om Kubansk valuta. När i helvete ska jag NÅGONSIN ha använding av att veta att man i Kuba har Kubansk peso? Varför sitter jag här varenda dag och hälften av det jag gör kommer jag aldrig någonsin använda igen, varför åker jag inte bara iväg? Jag lovar och svär att jag lär mig mer på ett år om jag backpackar genom världen, upplever allt det jag läser om i böckerna i stället för att sitta instängd i en kall stad där bara allt känns fel.
Någon gång ska jag bara dra.

Hell yeah!


Pour toi mon amour

Je suis allé au marché aux oiseaux
Et j'ai acheté des oiseaux
Pour toi
Mon amour
Je suis allé au marché aux fleurs
Et j'ai acheté des fleurs
Pour toi
Mon amour
Je suis allé au marché à la ferraille
Et j'ai acheté des chaînes
De lourdes chaînes
Pour toi
Mon amour
Et je suis allé au marché aux esclaves
Et je t'ai cherchée
Mais je ne t'ai pas trouvée
Mon amour

Fantastiskt fint dikt. Så vacker, orkar inte översätta den åt er som inte läser franska dock. Tur för er att det finns google translate :)

-


Tänk om jag bara drog

Försvann. Imorgon. Tog mina saker i en liten väska, skrev ett litet brev till familjen och bara åkte dit livet tog mig. Det hade varit skönt. Jäklligt skönt. Den här känslan av att vara fast på helt fel plats, med helt fel människor... usch det är inte kul. Jaja.. min tid kommer. Först är det Usa, vilket kommer bli underbart! Sen är det 2 eller 3 år av gymnasium och sen är jag out of here. Börjar med Australien och sen får vi se vad som händer. Att fånga dagen. Det är något jag vill testa.

Hahaha


Jag är inte jag...

... Och jag vet inte vem jag är eller hur jag ska göra för att  bli den jag vill bara. Jag trivs inte här. Inte alls. Nästan alla mina närmsta vänner have in one way or another let me down. Jag försöker ta vara på de små fina sakerna i vardagen men inte ens det kan jag för jag är sjuk/mår dåligt/har ont hela tiden. Och med hela tiden menar jag varje dag. Jag bryter snart ihop för jag orkar inte hålla all skit samman längre. Förlåt för deppinlägg. Men ni ska veta att jag håller praktiskt taget allt om hur sjuk jag är och hur ofta jag måste stanna hemma från saker jag sett fram emot  pga min "sjukdom" eller vad man ska kalla det inom mig. Jag har inte ens berättat för mina allra närmaste. De enda som vet är sjukhuset, jag och mamma.  (Tro nu inte att jag har en dödlig sjukdom som cancer, det har jag inte. Men det jag har påverkar mitt liv otroligt mycket och ofta flera timmar per dag behöver jag ligga i sängen ensam och inte göra någonting för jag mår för dåligt för att koncentrera mig.) Och nu låter jag som en uppmärksamhetshora och jag kanske tar bort inlägget snart. Om ni bara visste.

Är det bara jag som...

... Blir deprimerad när man helt plötsligt märker att solen redan gått ner, flera timmar innan den brukade på sommaren. När man kollar på träden och löven och gräset och annat som var så himla grönt och mysigt för bara några veckor sen och ser att den börjar tappa färgen lite.. det gröna börjar snart övergå i gult. När solen kommer fram och man ändå inte kan ta av sig sin jacka, för det är så kallt. När man inser att nu är sommaren förbi, när den knappt ens börjat och man kommer på alla de saker man lovat sig själv att göra sommaren 2011 och knappt ens gjort hälften av dem. När allting bara går mot mörkt, kallt och dystert. Då blir jag också mörk, grå och dyster. Usch. Sverige är inte landet för mig.

Not like them

I'm drowning deep. Floating. Don't want to break the surface, it's darker above. Easier to feel pain. But I'm gonna get up when I'm ready. When I've found myself. Gonna catch the sunbeams, and dance with them over the ocean, over the sky. Shine through the walls of fear, jeallousy. I'm gonna make a point. I know I will. I feel to much, not to share it with the world. They haven't changed but I have. Got to keep going but I'm like a butterfly stuck in a spidernet. At least I'm colorful. Keep on sparkling.



Det är sånthär jag skriver i min dagbok. Detta skrev jag igår. Varför på engelska? Jag vet inte, det blev bara så. Den jag inte visar för någon. Fast nu har jag ju jus visat en del här på bloggen. Men det är i min dagbok jag får ut mina tankar, de tankar jag inte kan dela med någon. De känslor jag inte kan förklara för någon annan än mig själv. För jag tänker och känner så mycket mer än vad ni tror.


Dancing in the rain

Life is not about waiting for the storm to pass
It's about dancing in the rain

Vive la vie

Life is short, break the rules, forgive quickly,
kiss slowly, love truly, laugh uncontrollably,
and
never regret anything that made you smile.

Someday

Someday you'll cry for me
Like I cried for you

Someday you'll miss me
Like I missed you

Some day you'll need me
Like I needed you

Someday you'll love me
But I wont love you.



Sitter och tänker, vilket jag ofta gör för jag älskar att tänka.
Hur kunde jag i ett halvår sitta och gråta över en kille som är omogen, falsk och den person som behandlat mig sämst av alla människor jag någonsin mött. Hur kunde jag låta dig komma undan så jäkla lätt. Du var ett jävla svin mot mig och allt jag sa var typ: Jag älskar dig, jag finns här och väntar på dig osv osv.... haha in my ass, du är inte värd att vänta på. Du tror säkert  fortfarande att jag sitter där och gråter i ensamhet, drömmer om att det skulle bli vi två igen. Jag vill egentligen bara gå fram till dig slå dig och få dig att inse vilken patetisk jävel du är, men det har gått så lång tid nu. Det är liksom inte lönt. Men just nu mår jag bättre än någonsin och denna sommaren ska bli underbar utan dig!