Det blir aldrig riktigt bra. Inget blir liksom någonsin just som jag vill. Jag har liksom alltid sån jäkla otur, i ALLT. Jag skojar inte, fråga de som känner mig jag är verkligen förföljd av otur. Ibland kan det vara kul. Typ som när jag välte ner en hel hylla på konfektasken och var tvungen att stå och plocka upp ALLT helt själv medans andra stod och skrattade. Men andra gånger är det bara jobbigt.